De sju diskrimineringsgrunderna

Slarv, okunskap, missriktad hänsyn eller avundsjuka ... Förklaringarna till diskriminering är många, men det finns inga ursäkter. Diskriminering är alltid en kränkning av den enskildes mänskliga rättigheter och är förbjudet enligt svensk lag. Oavsett om det sker medvetet eller omedvetet.

De olika diskrimineringsgrunderna som regleras i lag är följande:

Etnisk tillhörighet (etnicitet) - att bli sämre behandlad på grund av sin hudfärg, sitt etniska eller nationella ursprung eller, i vissa sammanhang, sitt språk eller sitt namn.

Religion eller annan trosuppfattning - att bli sämre behandlad på grund av sin religion eller trosuppfattning.

Funktionshinder - att bli sämre behandlad på grund av varaktiga nedsättningar av sin fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga funktionsförmåga.

Kön - att bli sämre behandlad på grund av sin könstillhörighet. Inkluderar även transsexualism.

Könsidentitet och könsuttryck - att bli sämre behandlad på grund av hur en uppfattar sitt kön eller hur en uttrycker eller uppfattas uttrycka sig i relation till kön, dvs hur en beter sig eller hur en ser ut kopplat till kön.

Sexuell läggning - att bli sämre behandlad på grund av att en är homosexuell, bisexuell eller heterosexuell.

Ålder - att bli sämre behandlad på grund av sin ålder, dvs sin uppnådda levnadslängd.

(källa: www.motesplatslulea.se)